Jag är (inte) rasist...!?

   Jag är (inte) rasist….!? 

  

            Författare: Roland Lohr gen Stahl

Ja och nej, men hur vet jag vilket som stämmer. Denna berättelse kommer att handla om rasism, en stark idéströmning i vårt samhälle. Vi kan börja historien med att säga,

”inte för att jag är rasist men… så börjar förmodligen många av flyktingfientliga uttalanden.”

Mer sällan om alls, hör vi någon berätta om att ”jag” är rasist. Förmodligen är det ingen som låtsas att inte veta eller försöker att föra lyssnarna bakom ljuset. Nej, det som kännetecknar rasismen är att, ”den inte ser sig själv!” Däremot kan vi med lätthet se den i andras ögon.

Är rasisten den som vill frånta någon ens rättigheter, eller behandlar någon nedlåtande enbart för att personen tillhör en viss folkgrupp, ras med viss hudfärg? Rasisten ser sig själv inte i det sammanhanget. Han hänvisar istället sakliga motiveringar som talar till hans fördel.  Istället anser han att en person med annan hudfärg inte skall anställas, inte för att han är svart (neger, blåneger, turk, arab…) utan för att alla färgade är oärliga. De borde inte få rösta. De saknar politisk mognad, och tycker att personer från tex. Somalia borde förvisas för att de, helt enkelt är brottslingar.

Flyktingar bör varken erhålla socialbidrag eller bostadsbidrag enligt rasisten. De är parasiter, de gör inte rätt för sig. Nej, de bör behandlas sämre än landets invånare. Han anser dagens invånare behandlas sämre än flyktingar, och det är det han vill få ett slut på. Därför vidkänns han inte namnet rasist. Det han inte ser i sammanhanget, om han är en uppriktig rasist, och inte bara en politiker som fiskar i grumligt vatten är att själva hans motiveringar är ett utryck för rasism. Han tar för givet att vi människor kan indelas i raser, klasser baserad på en objektiv grund, och inte enbart på en konvention. För honom gäller att, ”en människans egenskaper grundas i någon form av en tillhörighet” till en ras. Rasisten drar enkla slutsatser av en individs beteende, och av rasens egenskaper. Exempelvis anser han att om en ryss eller jude beter sig utåt sett hederligt ändrar detta inte det faktum att han innerst inne, i egenskap av ryss eller jude, trots allt inte är att lita på. Detta, enligt honom utgör genetiska skillnaden eller om han är modern, kulturella skillnaden emellan oss. För bara några årtionden sedan trodde vi på att det fanns ärftliga skillnader mellan tex. Arbetare och aristokrater, som motiverade deras olika roller i samhället. Dagens rasister tror mer på att skillnaden beror på människans kultur. Idag finns det drag av fördomar i den finländska, eller skandinaviska kulturen. Vi anses mer pålitligare än ryssar, vi är modigare än italienare, mindre högljudda än tyskar, mognare än afrikaner och mer blygsammare än amerikaner……..osv. Den genetiska rasismen har aldrig försvunnit helt och hållet men har nu kunnat vädra morgonluft med en början i USA för några år sedan när författarna Richard J.Herrnstein och Charles Murray gav ut boken ”The Bell Curve.” De ville med boken visar att de svarta fortfarande är intellektuellt underlägsna de vita. Denna syn lever kvar på många platser i USA, i några av staterna mer utbredda än i andra. En fråga viktig för oss är om vi antar att vi har en majoritet bland ungdomar som anser att rasism är fosterländskt. Hur används orden ”rasism” och ”fosterländsk”?

Rasismen börjar med en varseblivning – vi tycker att merparten amerikaner är dumma och gör inget annat än att småler som idioter. Det är ett uttryck ur vår egen kulturs perspektiv, vi ser det inte som uttryck för öppenhet eller vänlighet, det är ur vår måttstock som uttrycket växer fram vem som är högljutt eller blygsam. Vad jag menar är att det inte bör vara fråga om att kritisera kulturdrag, då det lätt kan missförstås. Vi tar det enkla exemplet med spanjoren, vi säger att spanjoren måste vara grym eftersom han tycker om tjurfäktning, menar vi då att det spanska folket är grymma eller menar vi att spanjorens syn på djur är en annan än vad som gäller i vår kultur? Slutsatsen av detta kan annars lätt bli att vi lätt kan misstolkas. Vi kan kalla deras syn för hänsynslös men då måste vi även acceptera att det finns drag av hänsynslöshet hos oss, annars kan vi anses som rasister. Men vi kan också blanda in våra olika erfarenheter i sammanhanget. Om en finländare bedrar dig, då anses han för att vara ohederlig, medan om en grek bedrar dig är det naturlig att säga att han gör det för att han är grek. Den mest snärjande formen av rasism är den som omedvetet färgar vår betraktelse. Den klargörs bäst i de amerikanska förorterna, exempelvis genom butiksbiträden som håller ett vakande öga på sina ”svarta” och ”vita” kunder. Många av dessa skulle på frågan om rasism förnekat alla slags rasfördomar. Att vi tillskriver olika folkgrupper egenskaper kan verka oskyldigt, ”negrer är sorglösa och har gott rytmsinne” ”judar är intelligenta men hänsynslösa,” ”kineser är flitiga” osv. Men, välvilliga stereotyperna kan fungera som alibi för de illvilliga, en kollektiv beundran kan lätt bli en grogrund för förakt. En fientlighet kan ses som en form av respekt, exempelvis så ser man detta i många mäns sätt att förhålla sig till kvinnor, ”vi avbryter gärna än att låta dem tala till punkt eller lyssna på det de har att säga”. 

Rasismen ger rasbeteckningarna deras innebörd – det enda alla ”negrer” har gemensamt är att de är föremål för samma typ av fördomar. Skulle rasismen någon gång försvinna, då skulle vi inte längre förstår beteckningarna, men detta är något som med största sannolikhet inte kommer att inträffa i vår närtid.  

” Rasism är människans största hot mot mänskligheten – för minsta anledning”