Drönare i Damaskus - Dess användbarhet på gott och ont i ett eventuellt krig mot Syrien.

USA har under tiden som president Barack Obama kommit till makten varit upptagen med att utveckla drone tekniken, som en billig och användbart sätt att med låg risk eliminera det nya globala hotet utan att vara intrasslad i utdragna konflikter.  Den amerikanska regeringen har dramatiskt förändrat sin militära struktur för att låta beväpnade drönare vara en grundbult i den amerikanska maktstrukturen.  Trots dess förträfflighet och överlägsenhet så har dessa vapen varit praktiskt taget värdelösa i de två senaste konflikterna som USA varit del av, Libyen och nu i Syrien. Varför???

USA har använt sig av drönare under sin krigföring utomlands, dels under ett pågående krig och dels för att förhindra ett krig. Användning av dessa förarlösa vapen är på inget vis något nytt utan kan härledas tillbaks i tiden från 1.a världskriget och är numera allmänt förekommande. 

I en rapport från 2013 uppskattade US Air Force att obemannade flygplan avfyrade så mycket som en fjärdedel av alla missiler som använts i attacker i Afghanistan i början av detta år. Drönare har visat sig vara anmärkningsvärt effektiva på att ge korrekt information till de amerikanska trupperna på marken, från att skydda dem från fiendens attacker och därmed minska civila offer. När de används i krig ger drönare de amerikanska soldater en extra fördel.

Beväpnade drönare å andra sidan kan ha en förebyggande roll. De kan avvärja terrorhot, och därmed minska risken för att USA kommer att behöva sända ut trupper för att slås mot rebeller på avlägsna platser. Sedan 2009 har USA också flitigt använt sig av dessa obemannade flyg. Landet lever under en ständig skräck och rädsla att angripas från allierade till al-Qaida, talibaner och andra grupper. Förebyggande, prevention har blivit ett ledord i den amerikanska politiken, men dess logik har sällan använts på krigförande stater. Det internationella samfund fick mängder av varningar om att den syriska regeringen skulle kunna använda sig av kemiska vapen, som för övrigt levererats av bl.a Storbritannien och USA. Nu påstås det av USA att Syriens president Bashar al-Assad har använt sig av Sarin gas för att döda tusentals civila, något som dock än så länge ej bevisats. Det som visats är fotografier av rader av döda barn och filmer av civila i skräck som chockat hela världen. Senast detta använts var i Japan, när en terroristgrupp under ledning av Aum Shinrikyo dödade 13 människor på Tokyos tunnelbana. En händelse som bleknar i jämförelse med massakern i Syrien.

Skulle USA har utvecklat sin flotta av drönare för att förstöra syriska arsenaler eller att döda dem som planerar att utnyttja dem innan detta händer?

Svaret skulle vara ett entydigt nej.

Beväpnade drönare, hur effektiva den än må vara så har dessa allvarliga begränsningar. 

De har endast användbarhet där USA har fritt tillgång till luftrum, ett väldefinierat mål och en tydlig målsättning. Situationen i Syrien saknar alla tre. Hittills så har beväpnade drönare använts över länder som inte kontrollerar sitt eget luftrum – Somalia, Mali, Afghanistan – eller där regeringen gett USA en viss form av tillstånd – Yemen, Pakistan-.

Omständigheterna är oftast mycket begränsade. Om en fiende kan försvara sig, vilket är det normala så är användningen av beväpnade drönare utomordentligt svårt eftersom det kan utgöra en krigshandling – något som lätt skulle kunna innebära att USA dras in i hjärtat av en konflikt.

Drönare är långsamma och bullriga, de flyger på låg höjd, och de kräver tid att sväva över ett potentiellt mål innan de används. Syrien har en betydlig flygflotta och kan försvara sitt luftrum som lätt skulle kunna oskadliggöra amerikanska drönare. Det enda riktiga sättet för USA att använda dem skulle vara att först förstöra syriska flygplan. Med andra ord, är förutsättningarna under vilka beväpnade drönare skulle kunna sättas in begränsade. Och ju fler drönare som används i förebyggande syfte i kriget desto fler statliga krigförande länder notera detta faktum, och kommer därmed att se till att villkoren inte är uppfyllda för att använda sig av dessa på deras eget territorium .

Att använda sig av beväpnade drönare mot den syriska regeringens enorma lager av kemiska vapen skulle ha riskerat att orsaka mycket utsläpp av dödliga gaser något som USA försöker att undvika. Drönare är precisa men inte perfekta. Liksom kryssningsrobotar, beror deras effektivitet främst på kvaliteten av informationen de får. Värre, en ofullkomlig attack kan ge Assad en politisk täckmantel för att använda sig av sina vapen, ostraffat. Assad kan använda sig av kemiska vapen vid en U.S drönarattack. Och eftersom amerikanska drönarattacker alltmer är djupt föraktade i Mellanöstern , skulle detta argument njutas av många. Istället skulle USA kanske använt sig av att rikta kemiska vapen mot ett begränsat område eller rentav döda de människor som de vill bli av med. Men informationen har varit bristfällig för dessa slags av känsliga operationer. Och även om amerikanska tjänstemännen hade haft rätt, skulle en avlägsen drönarattack riskerat att ge rebellerna tillgång till kvarvarande lager av kemiska vapen eller system. Eftersom alla vet, då även USA, är några av dem som grupp kopplad till al-Qaida. I en sådan röra av en situation, och särskilt i närvaro av Syriens stora vapenarsenal, så finns det inget alternativ till att sätta människor på plats för att säkra upp farliga vapen av alla dess slag. Drönare eller kryssningsrobotar är ingen lösning på detta.

USA vill straffa Assad regimen för att använda sig av kemiska vapen mot sitt eget folk och förhindra att dessa kommer att användas en gång till. En drönarattack för detta ändamål är inte det lämpligaste. Anledningen är att det inte skulle orsaka tillräcklig skada eller att det skulle avskräcka andra tyranner från att följa i Assads fotspår. Ett bättre sätt och med bredare syfte är att skapa en global norm mot användning av kemiska vapen. En sådan norm kan endast åstadkommas med en kraftfull internationell respons. I en politisk komplex miljö där USA inte är i krig, och målen är oklara så är beväpnade drönare ingen bra lösning. De kan verka som ett användbart verktyg för många bedömare och beslutsfattare, men situationen i Syrien avslöjar dess begränsningar. Istället för att förlita sig på tekniken bör amerikanska politiker förlita sig mer på en bra analys och robusta mänskliga tillgångar på marken, som kan sortera ut en vän från en fiende.

USA kan ta ut en pilot ur flygplanet, men den kan inte byta ut ett mänskligt omdöme, eller viljestyrka, särskilt inte om man tänker sig att leda i dessa skumma och oftast svår bedömbara konflikterna i mellanöstern.