Barack Obama bleknar i jämförelse med Martin Luther King

Av Roland Lohr gen Stahl




Så är president Obama invigd för sin andra period, under en dag som en annan mycket framträdande person ihågkommes, Martin Luther King. Och vissa människor kommer säkert att frestas med att göra en jämförelse men,
Gör det inte! En blek Obama är och kommer aldrig en Martin Luther King, Jr!  Obama är en medioker politiker, en liberal med måttliga böjelser. Liksom alla politiker, verkar han i en värld med begränsade möjligheter. Hans uppdrag - att göra USA till en bättre plats, samtidigt som betjänar intressen för de rika och mäktiga som gör att brutna löften, slogans och fraser tynar bort under vardagen. Martin Luther King, Jr år andra sidan – han var en radikal demokrat med ett sikte inställt som han ej vek ifrån. Han ägnade sitt liv – han gav sitt liv – åt att försöka att bygga ett bättre USA, en bättre värld, ett ”bättre samhälle” förankrad genom sin ras och eget kapital. Han var en sann demokrat som verkade för social, miljömässig och ekonomisk rättvisa. Han var bekymrad över förändringarna i samhället båda bland individer och inom gruppen.

Obama, en politiker som gett upphov till toppen av sitt yrke, och blev president för två perioder, en till mångt och mycket underbar historia, en individuell prestation. Det är också en berättelse som återspeglar en växande avreglering i nationen USA.

Men, ”enskilda” framgångshistorier vilka det finns många av ändrar inte verkligheten för de svarta amerikaner!

Martin Luther King förstod detta. Han fick aldrig en möjlighet till en individuell prestation men han var istället glad för alla övriga. Hans största intresse var den radikala omvandlingen av det amerikanska samhället, med ett mål att all amerikanska invånare, särskilt svarta och latinamerikanare, skulle kunna leva ett bra liv, men han slutade inte där. Hans dröm var inte endast en ”American dream,” en amerikansk dröm. I hans värld fanns en dröm och den var världsomfattande. Han sade vid ett tillfäller att ”orättvisa någonstans var ett hot mot all orättvisa.” Störst av allt för honom var ”frihetskampen,” den ständiga kampen mot ”större frihet.” Och med den menade han kampen för en verklig hälso-och sjukvård, bra och billiga bostäder, stora skolor och stadsdelar för alla, platser där var och en skulle kunna förverkliga sin mänskliga potential för optimering av sitt liv. Detta skulle inte bara gälla här och nu, utan detta skulle gälla överallt oavsett politiska system. En värld där samhället är domare i ”hur barnen mår” och inte av ”hur öppna de ekonomiska marknaderna är.”

Han var övertygad om att mindre frihet – rätten att rösta, äta lunch, säga vad man vill och leva någonstans utgjorde enbart ett steg mot en ”större frihet.”

Detta är inte Obamas dröm, tyvärr men så är det! Obama är ingen frihetskämpe utan en politiker som kompromissar och driver landet till förmån för eliten, samtidigt som han försöker att göra förbättringar vid sidan av vägen. Obama skall därför gratuleras för det han är, det han uppnått och inte försöka göra honom till något annat han aldrig blir.

Jag säger bara, fira Obama för vem han är och inte försöka göra honom något annat. Därför önskar jag honom lycka till med sin mycket svåra uppgift att balansera frågorna och fatta rimliga beslut, hoppas han gör de balanserade valen och inte faller för det yttre trycket!