Bör offren av förintelsen hedras idag? Skall dagens Tyskland känna en skuld för sin historia……

Av Roland Lohr gen Stahl

Så kom den 27 januari igen, för 68 år sedan befriades Auschwitz av Röda Armén, ett ironiskt tillfälle att det just var röda armén, och samtidigt sa mänskligheten då ”aldrig mer”, men hur ser det egentligen ut idag och hur kommer det att värderas in framöver?

 

 

Som vid alla år tidigare så samlades man vid Raoul Wallenbergs plats, ett dussintal hade kommit för att hedra förintelsens och sina egna offer och vid foten på förintelsemonumentet vid den judiska synagogan tändes marschaller. Ljusen skall symbolisera sex miljoner judar, en miljon romer, handikappade och homosexuella som dödades i förintelselägren.

Det som inte finns med och som inte omnämns är miljontals döda tyska och andra nationer som också fängslades och mördades vid lägren och utanför dessa. Det som också borde tas upp idag är frågan om Tyskland som nation ”skall bära skulden ensamt” för judarnas avskyvärda lösning. Det judiska folket eller idag det ”israeliska folket” har jagats i generationers tider, via Egypten in i Europa, Spanien, Frankrike och Tyskland. Alla hade en sak gemensamt, att driva ut "Judarna". Till slut blev det Tyskland som fick ta sin beskärda del men som slutade i avskyvärda former. Samtidigt med detta har det funnits andra exempel på minst sagt avskyvärda platser och behandlingar av fångar, Stalin och Sibirien, yttersta platsen i gamla Sovjetunionen och som än idag inte har öppnat sina dokument. Men det finns också många andra exempel på grymheter efter andra världskriget, utförda av nationer som USA, Ryssland, Kina, Nordafrika och Mellanöstern.

Ironiskt nog så pågår tortyr och övergrepp på människor, hemliga kidnappningar utan anklagelse och rättegång i Guantánamo av USA, en av befriarna av judarna i Tyskland, och detta helt legitimt.

Jag säger inte att det Tyskland gjorde var rätt, nej det var fel men det kom som ett slutligt resultat av alla händelser med det judiska folket som i generationer drivits på flykt och med den katolska kyrkan som drivande kraft. Det tog heller inte slut med kriget och Israels bildande utan fortsatte och fortsätter än idag som ett resultat av detta.

Det vi kan se idag är att anti-semitismen inte tog slut, utan idag ser vi andra former av anti-semitism överallt i världen, i USA, i Europa, Sverige och mellanöstern. En fråga som kommer upp med detta är vad vi idag anser om människovärdet. Vad är detta, kan det mätas i makt, pengar, styrka? I samma ögonblick när vi idag vet att barn runt om i världen säljs som offer för barnarméer, utgörande billig arbetskraft eller som sexuella offer (trafficking). Hur kan vi förklara vikten av medmänsklighet, när vi ser barn och vuxna som kidnappas, fångas och torteras i Guantánamo, eller lider i krigets Afghanistan, krigets Syrien eller ser på svälten i Afrikas horn? De utgör endast några av många exempel där krig och maktmissbruk idag finns med miljontals offer varje år.

Någon sa att ”ingen trodde att något som koncentrationsläger var möjligt” men det var egentligen något man använt sig av tidigare men kallade detta med andra namn, arbetsläger, var en av dem, och vi bör naturligtvis berätta om dessa oavsedd var de befinner sig, vi vet att de finns kvar i dagens Sibirien. En del säger att det som hände måste finnas kvar i oss för att minnas och inte glömmas för att så småningom inte säga ”så farligt var det väl inte.” Ingen förringar händelserna, förutom de som förkasta händelserna i dåvarande Tyskland. Däremot så är minnesstunderna för förintelsen som med tiden förringar sig av egen kraft.

Vi lever i dag i en ny tidsanda där rasism och extremism, oavsett från vilken politisk sida den kommer växer. Vi har diktaturer som försvinner och nya extrema länder bildas, folk flyr för att komma undan, många dör, en del svälter och nya entreprenörer kommer på arenan. Detta sker helt öppet, ofta med inblandning av de stora de stora nationerna som berika sig på de fattigas bekostnad. Krig lönar sig för vissa, visserligen kostar kriget mer, men då betala hela nationen medan det enbart gynnar vissa, ofta gamla generaler, politiker eller högt uppsatta personer som står bakom nya företag som handlar med vapen, ordnar logistiken, nya säkerhetsföretag och i vissa fall så medverkar de till illegala affärer vid vapenhandel, narkotika eller pengartransporter som bidrar till mutbrott och annat.

Vem bär ansvaret för Förintelsen och den traditionella anti-semitismen?

Enligt mig och flera andra är det inte Tyskland som bär skuld att bära ansvaret själv, nationen blev ett verktyg med Adolf Hitler som förvaltare. En av många medskyldiga och pådrivare var den katolska kyrkan som i århundraden tolererat, främjat och spridit Bibelns antijudaism och antisemitism och på så sätt ideologiskt ha förberett Förintelsen.

Det blev Tyskland som blev skådeplatsen för ett slut på denna fråga men det hade lika gärna kunna vara någon annan nation. Pius XII, som var upphovsman till konkordatet mellan Vatikanen och Hitler 1933 och ansvarig som påve 1939-1958, kyrkan borde bidragit med att betala skadestånd, ”Vatikanstatens existens borde ifrågasättas och Bibeln innebörd borde till vissa delar skrivas om enligt D.J Goldhagen.”  Hans slutsats baserades på två grunder, judeförföljelsen i Tyskland utgjordes av en historisk kontinuitet, förintelsen var inte ett isolerat fenomen utan den logiska konsekvensen av den traditionella antisemitism som genomsyrat hela det tyska samhället sedan 1800-talet och som utvecklats till den nazistiska föreställningen att ”den judiska rasen” måste elimineras. Den andra slutsatsen han drog utgjordes av att det tyska folket under Hitlertiden både vetat om och varit införstått med massmordet på de europeiska judarna. Dessa tankegångar har funnit gehör vid olika tidpunkter av olika personligheter ibland annat Tyskland men utgörs inte av en majoritet i fackkretsar. I Sverige teg man om Förintelsen för att inte stöta sig med Hitler, påven förvägrade sin hjälp och såg bort, även när de konverterade judarna deporteras från Rom. Skuldfrågan, är ett extremt komplex, och vi är inte färdiga med den på länge än och resultatet av denna kanske kommer att förändras med tidens utveckling.